Under hösten 2004 vistades jag två månader i Longyearbyen, Svalbard, där jag blev medveten om hur landskapet påverkar mig. Där mötte jag ett landskap som är präglat av naturens växlingar och där jag som människa kände mig oerhört utsatt. Det var en känsla av litenheten gentemot de gigantiska bergen, det ständiga hotet från isbjörnar, vinden och nederbörden som piskade mig i ansiktet. Där fanns också ljusets förändringar, från midnattssol till mörker och permafrosten som lever ett till synes eget liv. Här gjorde jag bl a en serie fotografier där jag gestaltat denna litenhet och letade efter det lilla landskapet i det stora.